Jag har fått såna här kommentarer flera gånger och jag tänker ta det en sista gång. För det här är egentligen ingenting jag vill skriva ut här på så vem som helst kan läsa. Men jag tänker ta det lite kortfattat. När jag var 4 år så tog det slut mellan min mamma och pappa. Och jag bodde enbart hemma hos mamma. Eller ja. Mest hemma hos mamma. Hos pappa bodde jag varannan helg. Men när jag har varit där så där så var jag alltid pappas lilla prinsessa. Men sen så vände allt när han skaffade en ny tjej. Som jag totalt ogillade. Ärligt talat så vet jag inte varför jag gör det. Kanske det är hennes personlighet eller att hon har förändrat pappa så mycket. Och så hamnade jag i tonåren och började bli den där trotstjejen som vägrade lyssna på vad han sa. Men droppen var, när jag en dag satt hemma och mamma sa att jag skulle komma ner för hon var tvungen att visa mig en sak. Då räckte hon fram tidningen. Och vet ni vad jag ser där? En bröllopsannons, eller vad man nu ska kalla det. Då hade alltså min pappa och hans nya tjej, gått och gift sig, utan att berätta för mig. Inte nog med att jag totalt ogillar henne, så var han tvungen att gifta sig med henne, men det värsta är ju faktiskt att jag fick reda på det genom tidningen. För sånt gör man inte mot sin egna dotter. Direkt efter så ringde jag till honom och gallskrek i telefon. Och försökte få honom att förstå hur mycket han faktiskt hade sårat mig. Men om det gick in i hans huvud, det har jag ingen aning om. Efter det så har jag inte bott hos honom. Och jag vet faktiskt inte hur länge sen det är nu. Idag. Då är våran relation, helt neutral. Vi bråkar inte. Vi pratar näst in till inte. Kanske någon gång i månaden. 

Något mer detaljerat vill jag inte gå in på. Men visst så är han min pappa, och kommer alltid vara det. Men jag har ju ingen riktig faderfigur i mitt liv. Men jag är glad att jag har min mamma. Världen bästa mamma. Starkaste kvinnan i mina ögon! Som alla mina vänner säger, hon skulle kunna jobba som mamma. För hon är en riktig mamma.

Hej, när hade alla tänkt att sluta vara anonyma? Jag bits faktiskt inte.. Men i alla fall, typsnittet heter Carpenter script!

Helloooouu. Det var faktiskt min klasskompis Lina som tipsade om hemsidan Myfonts, som förövrigt är hur bra som helst om man letar efter typsnitt. Så där satt jag ett bra tag innan jag faktiskt älskade. Och ja, det är meningen att man näst in till inte ska se vad det står.

Hej Emma! För det första, tack så mycket. Jag är seriöst skiiiiiiiiiiiiit nöjd. Blev mycket grymmare än vad jag ens själv trodde om jag ska vara ärlig. Jag gjorde den på Sleepy Dragon Tattoo hos Christer som ligger nere i Örta och jag fick ge 1000 kr för den. Och det var det värt!

Hej Sandra! Tack, och jag redigerar mina bilder i två program. Det ena heter PhotoScape och det andra, som jag använder lite mindre, och som man egentligen bara lägger på filter, heter Pixlr-o-matic.

Okej. Tänkte svara på den här frågan jag fick alldeles nyss. För flera har frågat förut. Men, ja, det är roligt att gå film på gymnasiet, OM man är intresserad av det. Vilket jag absolut inte är. Så, ja jag går helt fel linje. Men vissa grejer är faktiskt väldigt roligt att göra. Men, vissa andra blir man bara förtvivlad av att göra. Om du är intresserad av Mediaämnen, så som film, tv, foto osv. Då är det säkert roligt. Vissa i min klass, älskar den linjen dom har valt och ska till och med söka vidare till något annat inom klippning och sånt. Men själv, så sitter jag här, och har absolut ingen aning om hur jag ska göra med tiden efter gymnasiet. Jag går ju helt fel linje, och jag har redan bytt en gång, men jag vill inte byta igen. SPECIELLT inte nu, när jag bara har en termin kvar utav min gymnasietid. I någon månad så gick jag faktiskt Omvårdnad. Visst var det roligt, men ingenting för mig. Det jag tror att jag vill hålla på med och arbeta med är Florist. Det har jag velat bli hur länge som helst. Men jag vågade inte söka in där (Fråga mig inte varför, för jag har ingen aning). Men, man måste vara någolunda intresserad utav dom ämnena för att finna det intressanta i linjen. Så om du är intresserad utav sånt, så rekomenderar jag verkligen filminriktningen. Då vi får åka ut på mycket med jobb än dom som går på foto. 

Men jag har helt klart världens bästa klass. Så det väger ju upp det hela. Speciellt vi filmare. Det är dom man kommer närmast ju. Om man nu har valt film som inriktning.